Om oss

Grundtankar & filosofi

Välkommen in i en terapi eller utbildning som kommer att förändra ditt sätt att se på livet.

Våra grundtankar & vår filosofi

I vår utbildning lär vi ut på ett integrativt sätt, där upplevelsen och de egna insikterna är en viktig del av utlärningen.

Serterapeutiskt perspektiv

Serterapi bygger på den integrativa psykologin. Vi kombinerar den psykodynamiska, humanistiska, existentiella och transpersonella psykologin tillsammans med iscensättningsperpektivet och det kroppspsykoterapeutiska synsättet. I den Ser-terapeutiska processen arbetar vi integrativt, vilket innebär att vi kombinerar olika metoder och psykologiska teorier. Vi förenar alternativ terapi med vetenskaplig psykologi och terapi.

"Vi utgår från att människan är kropp, känsla, behov, intellekt och själ i relation med andra där allt påverkar vartannat."

B.Gyllensten, G.Ohlsson

"SER terapin och iscensättningsperspektivet sätter människan i ett sammanhang till sin historia, sitt nu och sin framtid, i relation till sig själv och sin omgivning."

A. Persson

Målet med terapin är att se sitt liv i ett sammanhang där livsskeenden blir en del av ens växande till att hitta ”hem” i sig själv och i sina relationer.

Utifrån vårt synsätt så måste vi bearbeta de känslor som vi som barn tryckt undan. Våra psykologiska mönster, handlingar och relationer kan inte förändras på ett hållbart sätt om vi inte bearbetar den känslomässiga smärtan vi en gång förtryckt. Terapin och utbildningen handlar både om att se och förstå våra beteenden, känslor och tankar men mest av allt ett genomlevande och bearbetande av den känslomässiga smärtan.

Hur kommer man dit man egentligen alltid varit utan att veta det? Hur går det till när det uppstår klarhet ur förvirringen,
frihet att uppleva känslor ur rädslan för smärta,
när kedjor av tomma ord blir till enkla fakta,
när den ständiga flykten undan sig själv blir till ett vara-hos-sig-själv,
när blindhet blir seende,
dövhet hörande, när likgiltighet blir medkänsla,
aningslös brottslighet blir insiktsfullt ansvar,
när mordlust blir stillhet,
krampaktig spänning blir avslappning,
självförstörelse blir skydd för självet och främlingskap för självet blir hemkänsla?
Allt detta sker inte genom viljeansträngning, inte genom predikningar, inte med hjälp av teorier och minst av allt med hjälp av mediciner. Viljeansträngning kan leda till ännu starkare spänning, moraliserande till bättre förnekande och mediciner och droger kan bidra till att orsakerna till lidandet för alltid blir oigenkännliga, nyckeln till sanningen för alltid oåtkomlig.
Problem kan inte lösas med ord, utan bara genom upplevelse, men inte enbart genom upplevelser som ställer allt tillrätta, utan genom att återuppleva den ursprungliga rädslan (sorgen och vreden).

Ur "Den bannlysta vetskapen" av Alice Miller

Iscensättningsperspektivet

Du återskapar ditt förflutna i nuet för att få kontakt med och förlösa de känslor som ligger lagrade i kroppen. På så sätt släpps de destruktiva mönster eller roller du en gång byggt upp för att skydda dig.

Ur dina upplevelser som barn skapas din verklighet i dag. Du iscensätter ofta gång på gång ditt förflutna i nuet. Alla dina reaktioner på övergivenhet, maktlöshet, med mera är bara skuggor av dina avstängda känslor som lagrats i kroppen. Oftast ligger reaktionen i något som hänt i det förflutna.

Varje gång man upplever något som sårar eller kränker en så skapas en sorg, rädsla och smärta i barnet. Barnet kan inte förlösa detta själv, utan försvar träder in och stänger av det som hänt. Men det som hänt försvinner inte. Det kanske försvinner ur minnet, men inte ur kroppen. Där lagras det och reaktionerna finns kvar. Så fort en känsla stängts inne av försvaren börjar själen/psyket att försöka återskapa det som hänt så att man kan bli fri från känslan. Alla dessa lagrade känslominnen hindrar en från att leva sitt liv fullt ut, så det finns en stor vinst att börja möta sig själv istället för att fly sig själv.

"Iscensättningens drivkraft är det omedvetna. Många människor brukar uttrycka det som så att - det blir bara så, jag förstår inte, om och om igen råkar jag ut för samma sak. Någonstans anar man kanske att den situationen eller relationen man är på väg in i, eller lever i, inte är bra för en, men man kan inte låta bli. De intuitiva varningssignalerna släpps inte fram till medvetandet. Vi attraheras omedvetet av de människor som har en utstrålning som påminner om dem, som en gång hindrade eller bekräftade vår egen möjlighet att ta hand om våra behov. Som att dras till en blomma dras vi till de som ska agera motspelare i vårt livs drama. På så sätt får vi en NY möjlighet att spela upp ursprungsdramat. I sina barnbrytande böcker definierar Alice Miller begreppet betydligt mer begripligt. Hon kallade det livets eget reparationssystem för iscensättning vilket ger en bättre förståelse för vad som sker. På en yttre eller inre scen sätter vi, likt en regissör, upp ett drama. Detta bygger på faktiska skeenden och händelser i det förflutna och handlar om hur vi som små blivit bemötta av de vuxna i våra viktigaste behov av närhet, kärlek och respekt. Eller motsatsen, inte blivit respekterade. På denna scen inviterar vi andra att fungera som våra motspelare och ikläda sig de roller vilka ska till för att de avlägsna händelserna på nytt ska återskapas och återupplevas."

Ur "Lysa med eget ljus av Bertil Gyllensten, Jörgen Olsson

Grunden i utbildningen

Om du som terapeut ska kunna hjälpa dina klienter till förändring på denna nivå måste du själv ha sett och mött dina känslor och mönster. Du kan exempelvis inte hjälpa någon annan igenom sina rädslor för att bli övergiven om du själv har en rädsla för detta. Automatiskt stoppar du då klienten att möta denna del av sig själv på grund av att det sätter igång din egen övergivenhet. Om du som terapeut ska kunna hjälpa dina klienter till förändring på en djupare och hållbarare nivå måste du själv ha sett, erkänt och mött dina känslor och mönster. Det är viktigt att möta klienten som en medmänniska. Det nära, icke värderande/icke fördömande och helande mötet mellan klient och terapeut möjliggör att klienten vågar öppna sig utan att känna sig dömd. Terapeuten har såväl kunskap, empati och respekt med sig in i mötet med klienten.

Metoder:

Terapeutens kvaliteter i empati, närvaro och kunnande tillsammans med verktyg som samtalsterapi, visualisering, symbolisering, regressionsterapi, mindfulness, iscensättningar, vårt inre barn, delpersonligheter och andningsterapi/EFB.

Terapiform:

Vi arbetar med våra känslominnen i en emotionell baserad terapiform den är psykodynamisk, dvs hur du agerar, känner och tänker i ditt liv beror på ditt eget förflutna. Vi har fått med oss känslominnen dvs hur du en gång har tänkt och känt med personer och i situationer, Du återskapar det förflutnas obearbetade skuggor i ditt nu, genom dina iscensättningar.

Vår värdegrund:

Vår värdegrund bygger på den humanistiska psykologin: Vi tror på att människan föds med positiva och sociala möjligheter och att vi har ett genuint/äkta själv som vill förverkliga vår potential. Alla problem har utvecklingsmöjligheter och livet och terapi är ett växande mot ens sanna/genuina själv.

Meningsfullhet:

I det existentiella och transpersonella perspektivet ser vi att vi är mer än våra beteenden, tankar och känslor, Eftersom vårt integrativa perspektiv sätter människan i ett sammanhang där vi utvecklas och strävar mot att hitta sitt sanna själv så ger det mening i livet, ingenting sker utan utvecklingsmöjligheter.

”Möta känslomässig smärta gör en fri. Att fly skapar symtom.”

Välkommen till en terapi och utbildning med själ och hjärta.
Anki Persson Akademin för SER terapi.