Uppsatsens syfte är att belysa kroppen, hur den har påverkats och hela tiden påverkas av vår barndom, vår uppväxt och våra vuxna liv. Särskilt fokus ligger på det vi inte fått känna, uttrycka eller fått våra behov tillgodosedda kring, och hur detta lagras i kroppen och kan leda till ohälsa och sjukdom. Kroppen ses som bärare av vår ”undangömda” historia och som ett sätt för det inre att försöka få vår uppmärksamhet.
Tidigt kände jag att jag ville skriva om kroppen. Om hur den påverkas av allt det som vi, från tidig barndom, ibland så tidigt som i fosterstadiet, genom tonåren och till vuxen, upplevt och känt. Speciellt det som vi många gånger inte fått känna och uttrycka, och våra behov som inte blivit tillgodosedda av våra viktiga vuxna, våra omsorgspersoner.
Allt detta har lagrats i oss och om vi aldrig får utlopp för detta, om vi aldrig tillåter oss att lyssna inåt på vad just vår kropp vill förmedla, då blir detta som stagnerad energi och blockeringar som faktiskt gör oss mer eller mindre sjuka.
Detta gör att vår kropp börjar vända sig emot sig själv och göra motstånd, den försöker överrösta allt annat och skriker efter vår uppmärksamhet. Det är nu vi har ett val, att fortsätta som vi alltid gjort, fortsätta leva med skygglappar för ögon och öron, fortsätta att sträva fram i våra gamla hjulspår, som ett strävsamt tåg som fyller på med fler och fler vagnar. Livet går tyngre och tyngre och allt känns som en evig uppförsbacke. Något skaver och blir mer och mer obekvämt.
Eller så kan vi göra ett val att förändra. Att våga glänta på vad det är som skaver, vad det är som inte fungerar i vårat liv. Att bara börja lyssna på vad vår kropp vill förmedla, nyfiket utforska vart i kroppen det känns och med varsamhet vända inåt och lyssna på vad den lilla versionen av mig vill att jag ska minnas och bli medveten om. Vad är det som ligger dolt i vår kropp, vad är det kroppen inte längre orkar bära, Vad är det min kropp försöker säga mig.
Det sitter i kroppen – SER-terapins väg till läkning av SER-terapeut Susanne Johansson